Då var man hemma igen efter en vecka på Mallorca. Det var rätt skönt att komma hem men nu känns det som att jag aldrig varit borta. Iofs känns det just nu som att det fortfarande är november och att jag ska jobba på hunddagiset. Hela den här terminen känns overklig. Men det är verkligt. Lika verkligt som kemiprovet, kemilabben och fysiklabben jag har den här veckan. Och lika verkligt som kemitentan vecka 18. Men som Amal (kemiläraren) säger: No pain, no gain! Därför ska jag fortsätta städa lite och sedan plugga innan Denise kommer hit. Ska bli så otroligt kul att träffa henne igen! Det blir ju inte så ofta nu när vi varken går i samma skola eller bor i samma stad. Umeå är långt bort!

En del av utsikten från balkongen.


(P.S! Nu länkar jag även till Johans/Mattecentrums blogg)